Intervju med Humberto López y Guerra.
Bo Andersson,
dramaturg TV-teatern
Att Sveriges lyckades hålla sig utanför det andra världskriget är ett lyckligt faktum men också en sanning med viss modifikation. Eftergifter gjordes. Också i Sverige fanns människor, som i sina hjärtan villigt gick Europas nya herrar till möttes och drömde om de uppgifter de själva skulle få, när nazismen segrat även i vårt land. Också i många svenska hem stod Hitlers fotografi på byrån. Även i svenska trädgårdar brann bokbålen. Också i Sverige växte barn upp u sådana hem. Det är dessa barn utsatta läge regissören Humberto Lopez y Guerra vill påminna oss om med sin filmberättelse Ondskans år. En TV-serie i tre delar med en ung pojke i berättelse centrum. Han är ännu inte ens tonåring; kluven, splittrad, osäker, klämd mellan två lojaliteter. På den ena sidan föräldrarna som straffar honom, brutalt, vid mista tecken på olydnad eller tvivel. På den andra kamraterna, som i sina hem hört andra åsikter om tyskarna och kriget och som gärna tråkar honom för hans galna föräldrar. Hans misstankar om att det kan vara kamraterna som har rätt och föräldrarna fel växer under krigets gång till insikt. För Ragnar, elva år, spelad av Max Winerdal, blir livet under denna tid en fråga om att överleva, att på någon sätt ta sig igenom de onda åren fram till den fred, som ju ändå måste komma.
F: Hur kom det sig, Humberto, att du blev intresserad av det här temat? Varifrån kom lusten att göra film om det här skamfulla perioden i svensk historia?
S: En anledning var att jag hade läst två böcker av Anders Harning, ”Stålbadet” och ”Asfåglarna”, där han berättar om sin egen barndom och uppväxt just i den här situationen med två föräldrar som är ”hängivna” nazister. Jag tog kontakt med Harning. Vi pratade och resultatet blev en idé om en kille, som inte är Andres själv, men som har varit med om någon som är ganska likartat men också mera allmängiltig.
Axel Düberg (Arne) och Åke Lindman (Gösta) med regissören Humberto López y Guerra och fotografen Lasse Björne under inspelningen av Ondskans år.
Axel Düberg (Arne) and Åke Lindman (Gösta) with director Humberto López y Guerra and photographer Lasse Björne during the filming of Ondskans år
F: Har det varit viktig för dig, i den här berättelsen om den svenska hemma-nazismen, att det i förta hand är ett barn det handlar om?
S: Ja. Barn är alltid utsatta. Och det problem som gestaltas i filmen, det finns ju fortfarande. Barn blir fortfarande indoktrinerade av sina föräldrar, som vill forma den efter eget huvud, egen mall, egna åsikter. Barnes rätt och åsikter kommer alltid i andra hand.
F: ”De 400 slagen”…
S: Jo viss. Jag var 19 år när jag såg Truffauts film. Den gjorde stark intryck på mig.
F: Andra barndomsskildringarna som blivit viktiga för dig?
S: ”Blecktrumman, förstås. Huvudpersonens olust inför hela vuxensamhället, hans behov av revolt.
F: Du talar gärna om den spanske filmregissören Luis Bunuel och du har gjort en film om författaren Fernando Arrabal. Har den traditionen på någon sätt varit av betydelse för dig som filmskapare i Sverige?
S: Ja. Jag har ju på sätt och viss fått tillgång till två kulturer, den svenska och den spanska eller latinamerikanska. Och i scener där jag måste skildra våld eller drömmar om våld, kan det nog tänkas att jag omedvetet har tagit intryck av en spanskspråkig filtradition.
F: Hur tror du att en publik i Latinamerika, där våldet så ofta och så brutalt tränger sig på människorna i deras vardag, skulle ta emot en film som ”Ondskans år”?
S: Med ett slag igenkännande trots allt, tror jag. Visst är problemet mycket större i Latinamerika, våldet, fattigdomen osv. Men den centrala i ”Ondskans år” är känslor och tankar om uppfostran och det är problem som finns overall –inte mins i Latinamerika. Ragnar föräldrar i filmen är ju också på det hela taget alldeles vanliga människor. Och det har varit viktig för mig för trovärdighetens skull att kunna träffa den tonen hos dem.
Petra Strandmark (hembiträde), Max Winerdahl (Ragnar) Marika Lindström (Berit) och Axel Düberg (Arne), med regissören Humberto López y Guerra under inspelningen av Ondskans år.
Petra Strandmark (maid), Max Winerdahl (Ragnar) Marika Lindström (Berit) and Axel Düberg (Arne), with director Humberto López y Guerra during the filming of The Year of Evil.
Humberto Lopez y Guerra är född på Kuba men har bott och arbetat i Sverige seden 1968. För TV2-teaterns räkning har han också regisserat ett antal kortpjäser varav några, skrivna av Ken Andersson och Carl Zetterström, redan hunnit sändar och ytterligare några av Marienne Goldman som kommer att sändas under våren 1987
Bo Andersson,
dramaturg TV-teatern
Hårda scener från onda år
I ”Ondskans år” är 40-talet Stockholm minutiös skildrat: kläder, inredning, gatutrafiken och gengasbilarna. Pjäsen, som har sitt ursprung i författaren Anderz Harnings självbiografiska böcker, handlar om nazismen i Sverige under krigsåren.
Av Agneta Nordenankar
Dagens Nyheter februari 1987